Lisbeth

Jovisst är det så! Men efter en period av träning på ovannämnda sysselsättning börjar jag tycka att det känns riktigt skönt med en "genomkörare" efter morgonpromenaden med Trassel och tidningshämtandet. Det medför att kaffestunden med Norran känns berättigad.

För övrigt, plöjer jag igenom böcker som jag köpte och läste tidigt 80-tal. För tillfället är det Sara Lidmans  Regnspiran, som jag köpte1980 på Lassarettet i Skeå , när Johan gjorde en EEG-undersökning eftersom han hade problem med migrän. För kännedom, det fanns inga förändringar som förklarade smärtorna, som alltid infann sig när han inte gav sig tid att äta ordentligt i kombination med ansträngning, typ simträning i badhuset i Byske. Men nu var det inte precis det jag tänkte skriva om, utan reflektionen jag har gjort angående reprisering av bokläsandet. Jag hittar absolut andra saker i litteraturen idag än då för länge sen. Nu läser jag ordet och söker innehållet i varje ord för sig, och kan förundra mig över hur ordvalet kryddar läsningen. Eller kan det vara så att Sara skriver på det sättet att var ord bär sig självt? Detta är saker som jag inte minns mig ha tänkt på i läsandet, då för länge sen. Är det åldersförändringar som ger annat tänk, eller förändrad syn på tingens ordning som jag fått av livserfarenheten, som gör att jag "ser" andra saker idag, än då för länge sen? Ingen aning. Men ett är då säkert, det är inget jag upplever negativt, nej tvärtom.