Lisbeth

Idag jag var ute på en solskenspromenad upp till Birgitta på en kopp kaffe. Hon bjöd dessutom på  Halva med chokladsmak. En produkt baserad på Sesam-nånting. Riktigt gott, med något ovanlig konsistens. Birgitta hade också laddat kakfatet med alldeles för många och goda bakverk. Men nog om detta, jag skulle ju berätta vad som hände under promenaden.

Jo, jag gick och tänkte på allt möjligt, som är alldeles vanligt när man strosar på egen hand. Tankarna letade sig till den förestående våren, och nu först och främst Påskhelgen. Och till följd av detta blev ordet MÅSTE mer och mer förekommande.
Måste baka.
Måste städa.
Måste laga upp mat.
Måste se till att jag har nåt kul att göra.
Måste se till att nån kommer på besök.
Håll med om att det låter otroligt tråkigt. Om det då var den värmande solen eller bara rent bondförnuft, som gjorde att mina tankar fick en annan inriktning det vet jag inte, men så här blev tankarna inför våren i stället:

Jag VILL baka, för visst tycker jag själv att det är gott med fikabröd. Och visst är det kul att ha nåt att lägga på kakfatet om det kommer nån, eller rättare sagt, när det kommer nån.
Jag VILL städa, för om det är lite bortplockat så fungerar det mesta mycket smidigare. Och jag känner mig självklart bekvämare när det kommer nån på besök.
Jag VILL laga upp lite mat. För plötsligt hittar jag på nåt trevligt att göra ute. Eller helt opanerat åka bort en stund. Då är det ju perfekt att plocka fram färdiglagad mat. När det dyker upp nån helt apropå kan det vara trevligt att kanske kunna bjuda på en matbit i all enkelhet.
Jag VILL ha nåt kul att göra. Men jag är ju inte så duktig att planera och hitta på, men då får jag väl göra det som faller mig in för stunden.
Jag VILL att så många som möjligt kommer på besök. Det blir ju inga problem, om jag talar om för så många som möjligt, att jag vill att de ska komma.

Håll med om att det ser ut som det kan bli en bra Påsk och vår.