Lisbeth

Sedan förra måndagkväll har nivån i Byskeälven stigit med mer än1 meter. Men än är det kanske 3 meter upp till den högsta nivån jag har sett, 1995.

Under kvällens promenad ner till älven, kände jag glädje och trygghet i att vara välbekant med tingens ordning i min omgivning. Förmodligen är det denna känsla som gör att jag känner mig hemma. Jag kände intensivt, nästan som en aha-upplevelse, att såhär vill jag att det ska vara. Mitt liv har snurrat på i ett ganska högt tempo, jag har flyttat mycket och bytt livssituation. Nu känns det så skönt veta att jag själv styr över hur det ska vara. Jag vill ju fortfarande ha omväxling i min vardag, men inga större förändringar i mitt liv. Jag vill lära nya saker, se nya saker och uppleva nya saker. Men min "bas" är jag rädd om.  Hur jag lever och var jag lever, är mina egna beslut, så länge jag får vara frisk. Är inte det rikedom, så säg!!

Men apropå rikedom. Jag skulle ändå inte ha något emot att vinna en Triss-lott på något av alla korsord som jag löser och skickar in. Och som jag i förlängningen skulle vinna minst en miljon på. Tänk att jag är helt övertygad när jag lägger korsordslösningen i kuvertet, att jag kommer att vinna. Men jag blir aldrig direkt besviken. För bara någon dag efter att kuvertet är skickat med lantbrevbäraren så har vinstkänningen gått över. Och så snurrar det på med nya korsord, nya lösningar och nya postförsändelser. Hoppas bara att inte någon hittar på att höja portot ytterligare.