Lisbeth

Det snöar, det har snöat och det kommer förmodligen att snöa av och till ytterligare 5 månader.  Inget scenario som jag applåderar, men lite nöjd känner jag mig trots allt, över att få lite rotation i kärringfläsket när jag måste  förflytta snömassorna från gårdsplanen.

Jag har litegrann fått ord på hjärnan. Kanske det beror på att jag sista året har ägnat mig åt SUDOKU, i stället för vanliga korsord, men har startat upp korsordslösningen igen. Mycket roligare egentligen, men det där med Sudoku blev som en utmaning. Och med tanke på alla ord som jag till min stora förvåning har kvar i min "hårddisk" så slog det mig hur många användbara ord jag har från Bondskan, som ingen använder numera och som förmodligen nästa generation aldrig kommer att höra heller och ännu mindre förstå. Men så är ju tidens gång, jag skulle troligtvis inte förstå alla ord som de använde på 1700-talet heller.

Famånnes  visst låter det bra, men ska garanterat aldrig användas av min barnbarn.

Förutom att jag just för tillfället sänder längtansfulla önskningar om att befinna mig i Texas (hos Freddes alltså), bort från detta snöelände, så har jag ytterlligare tillskott till min önskelista för julafton.  Biljett  till Schlagerfestivalen I Skeå. Det skulle ju vara en höjdare att se hur det går till på riktigt, allt runt om själva scenuppträdandet.
 
Fortsätter det på detta viset, så lär min önskelista vara späckad före 24:e dec.

Visst är ordet går alldeles för svagt i detta sammanhang? Kan väl mer liknas vid en rymdrakets hastighet när den ska lämna jordatmosfären. Det har rusat iväg en vecka tror jag, sen jag senast lämnade  upplysning om mina förehavanden i detta forum. Jag har sedan dess hunnit med en utrikesresa!  Nu blev du väl lite nyfiken i alla fall? Jo visst fick jag uppleva värme som sig bör när man reser utomlands. Jag var nämligen knappt utomhus just mer än nån minut sammanhängande. Och det var väldigt varmt i bussen för det mesta, och likaså ombord på färjan mellan Stockholm - Åland. Så nu vet du sanningen om min resa och orsaken till bortavaron från blogg-världen. Det var en riktigt trevlig resa.

Tack vare mina familjemedlemmar i Umeå, är det möjligt för mig att göra såna här utflykter. Eftersom a´Pernilla och n´Henrik, tar hand om Trassel, den lilla hunden. Dessutom utgick resan från Umeå, så vi gjorde två övernattningar på "Hotel Tvistevägen" och fick transport till och från Järnvägstorget varifrån bussen utgick. Vi reste med www.lindtour.se . Nästa liknande resa går 11:dec. Om du känner dig hågad är det bara beställa. Bara maten ombord på färjan är obeskrivbar, måste upplevas!

Nej, jag kommer inte att göra den resan, om du nu trodde det efter min entusiastiska beskrivning.

Nu händer det, det som jag egentligen skulle kunna klara mig utan, snöfall alltså. Pratade nyss med Damien i Orange Aus. där de snart har midsommar. Jag skulle väldigt gärna befinna mig på den sidan av jordklotet under det Svenska vinterhalvåret. Varför ska det vara såhär kallt och ruggigt och obekvämt med snö, halka och skottande och en hel radda av olägenheter. Men jag bor ju här och vem ska jag skylla det på? Jo på mig själv, och jag står inte ut med en massa klagomål, så nu lägger jag av.

Jag syftar på inlägget från igår. För visst håller du med om att min bedömning att jag var sparsam när jag köpte fika på ICA-Kvantum och inte körde hem och tog fika i köket på Tallåsgatan verkar vara lite förvrängd syn på sparsamhet. Och jag känner inte att jag är berömd för att vara slösaktig (för det mesta). Nej sparsamheten bottnade i jämförelse med vad det skulle kostat att köpa fikat på julmässan i Varuträsk. Ja, så fel kan det bli när jag för en gångs skull tänkte fortare än jag hann med att skriva.

Börjar förstå att detta med att skriva ner sina tankar, kräver ett visst mått av eftertanke. Verkar vara lätt gjort att skriva som man tänker men missar tänket runt om, som förklarar slutresultatet av tankekedjan. Mycke tanke blev det av den där reflektionen men jag hoppas att du som läser har överseende  bristerna i kedjan. Nog om detta.

Idag har ju pappor fått frossa i tårtor, slipsar, sockar och en massa mer eller mindre fantasirika kort. Pappan Erik som delar mina helger, och en del vardagar också, hade besök av sin dotter Marie och hennes familj här hos mig i Fällis.  Jag fixade middag och mina klassiska "rulltårtsbakelser". Du som har besökt mig vid födelsedagar och andra bemärkelsedagar vet vilka jag menar. Jättetrevligt med deras besök. Och för övrigt så fick Erik trisslotter som resulterade med vinst, 125:-, inte illa alls!!

Till sist skickar jag varma tankar till min pappa som skulle ha myst och tyckt det varit trevligt med besök, och lite gofika.

och ingen snö alls. Nog är det som knepig väderlek, men fasors trevligt att slippa skotta snö.

Vi  var till Varuträsk på "Julmarkand" idag. Den kändes annorlunda också, ingen snö utan mer som söderöver och ner genom Europa under vintern. Dimma, duggregn, regn och 2+, vilket inte direkt bäddade för julstämning. Och det var för mager nederbörd, för att kunna utvärdera teorin om lika blöt oavsett löpning eller promenad i regnskurarna. Men fortsätter det såhär med det fördelaktiga vädret lär jag nog hinna testa teorin.

För kännedom: Jag köpte absolut ingenting på marknaden. Dessutom fick vi ett anfall av sparsamhet och köpte billi-fika när vi kom ner väst på Staan, på ICA Kvantum. Där har de så gott fika och så trevligt bemötande=service.

För kännedom: Min förstfödde, Fredrik alltså, befinner sig i Svedala återigen.

För kännedom: Nu har jag inget mer att skriva om.

Betänk, hur många år jag stressat mig igenom somrarnas mer eller mindre ljumma regnskurar. Och allt detta rusande, bara för att jag har trott mig bli mindre blöt, ju fortare jag sprungit. Men idag har det hänt. Jag har hittat en formel, där det bevisas att jag skulle blivit precis lika blöt om jag lugnt och stilla promenerat genom regnskurarna. Eller åtminstone inte blötare i alla fall. Detta bevisat av Astrofysikern Nick Allen som med en ekvation har lyckats bevisa detta faktum. Ekvationen lyder:  V=d(aR+AM)t

Så till sommaren, om du ser mig lugnt och stilla promenera i ösregnet, beror det på att jag minns det nya rön jag just har fått mig till livs.

För övrigt så lyser vintersnön med sin frånvaro, vilket gläder mig. Jag har i något av mina tidigare inlägg påstått att det rimligtvis finns nåt varje dag som jag kan glädja mig åt. Och för tillfället är det snöfrånvaron som ger mig en liten glädjechock varje dag.