Lisbeth

När jag skulle gå ut med Trassel på vår gemensamma kvällspromenad (kort sådan), visade termometern vid dörren 40,2 graders skillnad. Absolut inte kallast, vill absolut hoppas att kalltrenden har vänt, absolut inte en dag för tidigt.

i Stan, och här sitter jag i Fällfors. Jag fösöker skylla på influensan som har hållit mig i ett järngrepp de sista 14 dagarn, att jag inte är nere i Stan och ser på genrepet inför kvällens delfinal i Skellefteå Kraft Arena. Det lär bli länge innan vi får detta arrangemang till Stan igen, eftersom det är andra ggn. nu. Första gången det var delfinal här, vann Stenmarck först här, sen hela Svenska Melodifestivalen med sin "Las Vegas", för visst var det så den hette?? Nää, usch vad jag grämer mig över min oföretagsamhet, som hindrat mig från att befinna mig på plats där det händer, när det händer. Kan liksom inte skylla på nån annan heller, jag har mina egna beslut i mina egna händer, vilket givetvis inte gör mig mindre småförb.-d. Nog om detta.

För övrigt har jag inget annat att berätta för dig för tillfället. Återkommer när skrivarlusten har återvänt

Sitter vid mitt köksfönster och tittar ut på den bländvita, solbelysta snön och ser fåglar landa och lämna träden inne i skogen lämnande ett lätt snömoln av nedrasande snö efter sig. Kan inte undvika tänka på de fåglar som kanske just nu plockas rena från fjädrar och dun. Undrar också hur eländig tillvaron måste vara för den människa som utför detta jobb för att överleva. För jag vill inte tro att någon människa kan vara så grym mot ett försvarslöst djur av egen fri vilja. Motivet måste vara så starkt att hon kan bortse från handlingen?? Kan samtidigt inte låta bli undra över hur JYSK har lyckats försvinna totalt i debatten som blossat upp. IKEA, Åhlens och många andra har blivit utpekade. Men JYSK, som mig veterligen är stora på just sängkläder har jag inte hört omnämnas. Underligt!!

För övrigt, så börjar livet kännas Hawaii igen, viruset har flytt sin kos för gott  (hoppas jag). Jag ser fram emot Medleforsvistelse i morgon. Och tänk!! Jag ska på affärn också!! Har inte besökt minsta lilla Konsum på 10 dagar. Skulle det komma hit en dietist för att inspektera mitt kylskåp och skafferi i näringsvärdeinnehåll, så torde denna expert få en lindrig chock och undra hur jag ätit under denna period, tallriksmodellen har jag inte ens kunnat stava till. Men observera, det har varit dagar jag inte kunnat äta just något, ej heller haft såna behov, eftersom förbrukningsnivån har legat extremt lågt. Men jag kan ge ett tips. Har du bara hemma potatis, lök, smör och andra "vanliga" basvaror och kycklingfileér i frysen, så klarar du dig länge. Jag har stekt väkryddade kycklingfileér och använt som pålägg, helt perfekt att skiva tunt och lägga på mackan, liksom att äta varma till potatisen.

Se här, hur frisk jag blivit! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men nu har jag inte tid. Många sysslor ligger och skriker efter mitt engagemang, och det känns ganska kul att ta itu med det som normalt är ganska okul.

är det, som jag hoppas håller på att fly min tillfälligt bräckliga lekamen. Helt otroligt hur fort det har gått att jag börjat känna mig som ett riktigt fysiskt vrak, sen jag inte varit aktiv på några dagar, ja då bortsett från ögonrörelserna vid allt TV:tittande. Kände mig inte alls tillräckligt alert för att delta på Medlefors i dag heller, men onsdag borde allt vara som tidigare, nästan. Lägger till ett "nästan", med erfarenhet av att från ena dagen till den andra är aldrig någonsin någonting sig riktigt likt, alltid händer nåt som medför förändring.

stämning??   Nej inte alls. Sitter här alldeles ensam, sjuk, eländig och drömmer mig tillbaka till 2008-års första melodifestivalomgång. Då, då var det annars. Då satt jag med Pernillas och deras kompisar på vandrarhemmet utanför Strömsund och lyssnade på bl.a. Krister Sjögren och Velvet, för övrigt de enda artister jag minns från den uttagningen. Då var det kanonfint väder, då var det VM i Skidskytte i Östersund. Då var det roligt, aldeles otroligt roligt.

Hoppas du tycker väldigt synd om mig nu. Ja då så, då ska jag sluta beklaga mig. Jag har ju Trassel som tålmodigt håller mig sällskap i rumssoffan. Han ligger så lugnt ihopkrypen vid min sida, jag kan nästan inbilla mig att han tycker lite synd om mig, ja som du vet har jag ju lite livlig fantasi. Nu ser jag bara fram emot en bättre morgondag. Jag längtar till och med efter snöskottningen, har inte orkat ta undan det som kommit i natt och idag på förmiddan. Nää, nu slutar jag. Ser att jag inte fårtill mitt skriveri i kväll.

det blev inget Medleforsbesök för min del idag. Jag höll mig till en strikt Alvedondiet med början redan tidig morgon.Men se nu 16.20, håller jag på att känna mig så nära frisk som möjligt är. Kunde ha satsat stora slantar på att jag inte skulle tillfriskna från förkylningen inom ett halvår sisådär. Kände mig riktigt manligt förkyld, du vet klyschan om hur eländiga karlarna blir när de drabbas av förkylning. Men nog om detta.

Jag har genomlevat ytterligare en födelsedag, och då fick jag foton från USA föreställande mina barnbarn. Så nu har jag kompletterat fotohyllan över kökssoffan med ett foto på Lily, så nu har jag Fredriks alla barna att kasta ett öga på och längta efter så fort jag är i köket. Men det måste jag ju säga att jag längtar efter dem ändå varje dag, med eller utan fotorepresentation på väggen.

att vara förkyld alltså. Trodde i min enfald, att jag skulle klara mig helskinnad från vinterns vedermödor i form av ovälkomna virus. Men nej oh nej!! Det känns som någon sotare har förirrat sig ner i mitt luftrör med sin "viska". Och ynglingar på väg in i vuxenvärlden kan slänga sig i väggen, för mitt röstläge slår deras brakande pubertetsstämmor med otaliga hästlängder.

För övrigt så lyser solen över Byske. Tänker återfå stämbanden i normalläge, så jag kan medverka på Medlefors i morgon.

Kan min förkylning bero på bilturen genom Flötuträsk i lördags? Nej knappast. Men jag blev givetvis djupt bedrövad, när inte Sara var hemma med sin lille Arvid. Han och Sara Sirwiö och hennes familj, var anledningen till att jag ville se denna by, som för övrigt var befolkad med ytterligare tre hushåll. Men å andra sidan, det kanske var lika så bra att de var uppe i Jäkkvik, för tänk om jag hade smittat lill-grabben med mina virus, som jag är övertygad om att Erik glad i hågen förärade mig under helgen. Den enda skillnaden var att de rackarna invaderade honom med hosta.