Lisbeth

Jag tycker det här med rubriksättning är en av orsakerna till att det blir stopp i mitt skrivflöde. Hur i rackarns slänger jag ihop en passande rubrik, när jag inte vet vad jag kommer att skriva om. För ofta drar inlägget iväg dit jag minst anat, precis som mina tankar. Men egentligen inga problem, jag sätter rubrik efteråt, även om det strider mot mina principer att sist skriva det som ska vara först.

Måndag  och hemma!! Borde befunnit mig i Skeå på Medlefors, men morgondagens Lasarettsbesök med därtill hörande förberedelser, hindrar mig fullständigt från att lämna min trygga boning. Därför sitter jag nu här och bloggar, P4 Västerbotten tillhandahåller blandad musikunderhållning och Trasselknytet ligger och myser på sin kudde. Utetemperaturen är på väg till +läge, vilket känns glädjande. Min bil ser ut som en ishög, det var tydligen nån konstig luftfuktighet när det började snöa i lördags afton. Med +grader så sparar jag en massa timmar med kupévärmare för att bli av med istäcket.

Jag brukar följa med i Svensktoppens värld, åtminstone hålla mig någorlunda uppdaterad. Kan med glädje konstantera att Helen Sjöholm med Du är min man, håller sin ställning med 5:e plats denna helg också. Detta efter 247 veckor, vilket innebär 4 år 39 veckor!!  Helt otroligt med tanke på hur många nya låtar som har konkurerat om uppmärksamhet, särskilt efter varje vårs Svenka uttagning till Melodifestivalen. Ska bli spännande se om Helen klarar även detta års anstormning av nya, mer eller mindre starka melodier från festivalmassan.

Ska nu avslöja vad som var min startrubrik. Jo IDAG kort o gott, så nu gör jag ett avsteg från mina principer och lägger till SVENSKTOPPEN. Inte särskilt spännande men ger mig anledning att härleda till mitt favorituttryck: "Förmågan att idag kunna tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise." Detta tycker jag legaliserar tanken på att jag har rätt att ändra åsikt hur ofta som helst, utifrån all information som rasar ner över mig varje dag från alla håll. För vad ska jag annars med all information till, om jag inte kan infoga den i min värld idag? Se bara vad informationen om rökningens faror gjorde med mig. Jag som i hela mitt röktyngda liv, med näbbar och klor, försvarade rökningen som något som min del av ett fullgott liv. Men någonstans på vägen lyckades jag trots alla rökmoln, tillgodogöra mig någon form av information om vilket vansinne det var. Därför ser jag fram emot 2009, 5:e augusti, 17.30 då jag har varit totalt cigarettbefriad i 12 år. Det medför att jag varit helt rökfri i totalt 25 år av mitt liv. Det medför att jag har 9 år kvar till dess jag har levt utan cigarett lika länge som jag levt med cigaretter. Om nu detta framstår som en helt obgriplig ekvation för dig, så får du komma med en personlig förfrågan till min kommentarsdel.

Denna reflektion, medför att jag härmed lägger till CIGARETT som ytterligare en del i min rubrik.

Ska ge mig på att lägga upp de foton från "Grabbarnas" besök, som jag vid nåt tillfälle utlovat. Håll till godo

fast ändå inte riktigt sant, för visst händer det alltid något. Och när saker händer, så blir liksom inte bloggandet något som jag prioriterer, eller rättare sagt då hinner jag inte. T.ex. denna helg har Sabrina varit hos mig, alltid kul. Och vi hade dessutom tur med vädret. Det blev lite skoterkörning och korvgrillning.

Jag ser fram emot kommande helg, när jag ska vara med Erik i Sundsvall, där ME har regionstämma på Södra Berget. Längtar dit, och på nervägen angör vi Tvistevägen där Trassel ska vara inackorderad. Så här snackar jag om riktig ledighelg.

Du måste bara gå in på sidan  www.drivecenter.se   Där kan du se bilder som de lagt in om Damiens o Davids turer på "Fällforsfältet".

Jag ska själv, vid tillfälle ge dig mer bilder på min blogg. 

Har liksom inte kommit ifatt mig själv efter en helt suverän sportlovsvecka. Jo visst!! Jag har haft sportlov från Medlefors, precis som andra "riktiga" skolbarn. Och tänk vilken tur att detta sammanföll med Damiens och Davids besök. Det är plötsligt bara så tyst här hemma, inget händer, hela huset skriker av tystnad. Jag känner ingen större skrivarlust men jag ska lägga in nåt foto, så du får se nåt av allt vi hann med under dessa intensiva dagar.

Torsdagkväll, och mina 4 underbara gäster har lämnat byggnaden, ja de har lämnat Fällfors as well, för att 2/4 av besökarna flyger fråm Umeå 06.30 i morgon för att så småningom landa i Paris, vidare Glasgow och till London, för att så småningom angöra Orange i Australien där de är bosatta. Talar nu om Damien o David, resterande 2/4 av mina gäster stannar på Tvistevägen i Umeå. Hoppas jag har energi till att redigera lite bilder som du kan få se i min blogg senare. I dag har vi bl.a. gjort ett jättetrevligt nedslag på Skellefteå Drive Center, där det var både halkkörning och Rallykörning på is för mina Australiengrabbar, absolut uppskattat. Och vilket fantastiskt mottagande av de som jobbar med att lotsa de mycket okunniga besökarna mellan koner och i övrigt svårbemästrad bana, för dagen höljd i dimma, vilket inte gjorde saken bättre. Läs gärna på deras hemsida vad du kan aktivera dig med vid anläggningen på gamla flygfältet i Fällfors. http://www.drivecenter.se/ 

efter att ha sett bilden som Johan har länkat till mig. En massa nostalgi-surr i min hjärna just nu. Fotot är minst 50-år gammalt. För jag ser att toaletten ännu inte gjort sitt intrång i vårt boningshus, utan den faciliteten befinner sig längst bort från huset på uthuslängan. Hur jag vet det då, undrar du kanske? Jo, det finns inget litet badrumsfönster vid ytterdörren. Det introducerades samtidigt med badrumsbygget. Det medför att vi inte heller hade rinnande vatten och avlopp inne i huset. Håll med om att det låter som för länge länge sen, rena stenåldern.

Däremot, så kan det väl knappast vara någon AHA-upplevelse för Damien att ligga i Umeå, Tvistevägen, drabbad av magsjuka. Han skulle ju varit här nu, med Pernillas och David. Hoppas verkligen att han mår så pass bra att de kan komma så snart som möjligt i morrn.

Att inte må bra är inte kul, jag vet. Jag har varit sjuk, riktigt ordentligt men nu är det väl över för denna gång, hoppas jag.