Lisbeth

Tack så väldigt mycket till dig som verkligen gläder dig med mig, när jag snart ska resa och besöka min äldste son och hans familj i McKinney. Delad glädje blir dubbel glädje, stämmer verkligen.Jag kan känna att du förstår hur mycket det betyder för mig att få möta dem på deras hemmaplan. Jag vet att jag får en realbild av hur det ser ut i deras vardag, deras hus och omgivning. Jag vet att det känns lättare att veta hur de lever,"på riktigt". Den känslan fick jag efter jag hade besökt dem första gången i Kalifornien. När de berättade att de hade gjort det o det, och varit hit  eller dit, då kunde jag visualisera deras förehavanden. Som det är nu, kan jag bara gissa hur det verkligen är. Och på nåt sätt känns det viktigt för mig att veta hur mina barn lever, alla tre.

Och kan du tänka dig att dagen före jag anländer till Dallas, så har Fredrik fyllt 40. Helt sanslöst otroligt, att den dagen för 40 år sen, så kämpade jag med skrik, svett och tårar för att ge denne man livet, och så här blev det. Vem kunde gissat det. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ha trott på denna "resa", som han har gjort hittills.