Lisbeth

den tid jag arbetade heltid inom industrin. Då var TISDAG bästa dagen på veckan, för "då var det längst till måndag". Ja ja, det var tider det. Men nog tyckte jag det var jobbigt många ggr. Men det som blir fel när jag inte är ute i arbete på heltid, det blir som ingen skillnad på vardag och helg. Herregu vad längtan till helgen fanns i tanken från måndagmorgon när jag åkte till jobbet. Men nu spelar det ju ingen roll, måndag eller söndag. Så är det här i livet, inget gott som inte har nåt ont med sig och tvärtom, förstås.

Mår riktigt bra idag, så vad ska jag skriva om. Jag kollade just in min blogg, och hemska öde, det är ju bara jämmer o klagan om min förkylning. Men nu när jag känner mig kry igen, kan jag inte riktigt tro att det var relevant, mitt klagande.

Kan istället klaga på att jag såg i tidningen att Juha Valjakkala släpps ut om 2 veckor. Och varför klagar jag, jo jag tycker det är hemskt för de anhöriga som drabbades av hans obefogade våld. Nu ska han anpassas till ett normalt liv. Finns det verkligen en gräns där han har sonat klart den grymhet han visade vid trippel-mordet? Är han rehabiliterad från att vara psykopat? Går det ändra på en medfödd psykisk "defekt"?