Lisbeth

Betänk, hur många år jag stressat mig igenom somrarnas mer eller mindre ljumma regnskurar. Och allt detta rusande, bara för att jag har trott mig bli mindre blöt, ju fortare jag sprungit. Men idag har det hänt. Jag har hittat en formel, där det bevisas att jag skulle blivit precis lika blöt om jag lugnt och stilla promenerat genom regnskurarna. Eller åtminstone inte blötare i alla fall. Detta bevisat av Astrofysikern Nick Allen som med en ekvation har lyckats bevisa detta faktum. Ekvationen lyder:  V=d(aR+AM)t

Så till sommaren, om du ser mig lugnt och stilla promenera i ösregnet, beror det på att jag minns det nya rön jag just har fått mig till livs.

För övrigt så lyser vintersnön med sin frånvaro, vilket gläder mig. Jag har i något av mina tidigare inlägg påstått att det rimligtvis finns nåt varje dag som jag kan glädja mig åt. Och för tillfället är det snöfrånvaron som ger mig en liten glädjechock varje dag.