MIN TUR

att vara förkyld alltså. Trodde i min enfald, att jag skulle klara mig helskinnad från vinterns vedermödor i form av ovälkomna virus. Men nej oh nej!! Det känns som någon sotare har förirrat sig ner i mitt luftrör med sin "viska". Och ynglingar på väg in i vuxenvärlden kan slänga sig i väggen, för mitt röstläge slår deras brakande pubertetsstämmor med otaliga hästlängder.

För övrigt så lyser solen över Byske. Tänker återfå stämbanden i normalläge, så jag kan medverka på Medlefors i morgon.

Kan min förkylning bero på bilturen genom Flötuträsk i lördags? Nej knappast. Men jag blev givetvis djupt bedrövad, när inte Sara var hemma med sin lille Arvid. Han och Sara Sirwiö och hennes familj, var anledningen till att jag ville se denna by, som för övrigt var befolkad med ytterligare tre hushåll. Men å andra sidan, det kanske var lika så bra att de var uppe i Jäkkvik, för tänk om jag hade smittat lill-grabben med mina virus, som jag är övertygad om att Erik glad i hågen förärade mig under helgen. Den enda skillnaden var att de rackarna invaderade honom med hosta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0