Lisbeth

Men det var då för himla kul att komma hem och se att jag är efterfrågad, när jag inte hört av mig på ett tag. Nu är jag plötsligt sökt både på Bloggen, via mail och telefon. Det är egentligen en tillfredställande känsla. När jag är  saknad i min frånvaro, så måste jag ju finnas, även om det ibland inte känns så. Jag tycker många gånger att jag trampar omkring i ett meningslöst tomrum.

Mina Blogginlägg liknar nog en bläckfisk, överskriften är kroppen och sen skenar det iväg åt alla håll, som alla armarna. Och jag är då inte ens säker på hur många armar en bläckfisk har (6 el. 8). men ungefär så blandat blir skrivandet. Så det får väl stå för vad min Blogg har för inriktning, Bläckfiskens. Den saknar helt någon röd tråd. Min Blogg är som mitt liv, det har ett rikt (rikligt) innehåll. När det ändå händer, så kan vad som helst hända.

Vädret, något som jag helst  pratar tyst om. Så detta är en viskning: kallt snö blåsigt.

Undrar du var jag hållit hus när jag varit hemifrån,så är svaret Byske. Där har jag varit otroligt effektiv, med betoning på otroligt, med tvätt, städning, matlagning och lite ommöblering. Ganska kul, eftersom jag kan lämna aktiviteterna när jag har gett vad jag orkar. Och inte minst så upplever jag att min insats är till viss nytta. Ser just när jag läser sista stycket, att man kan tro att jag gjort detta i HELA Byske. Men så är inte fallet, detta har inträffat på Mellang.18A