Lisbeth

Så blev det till sist en riktig Påskhelg, efter en katastrofal inledning, vädermässigt alltså. Påskdagen blev en riktig solskensdag, med korvgrillning och skoterkörning med "Gropen" som utgångsläge och med familjen Jonssons som besökare. Som grädde på moset, valde Sofia att stanna kvar hos mig när övriga familjen lämnade Tallåsgatan. Till kvällen gjorde vi en Bingolotto-upplevelse tillsammans med Ture o Solveig. Den stora vinsten uteblev, Erik kammade hem en ny Bingolott, mager utdelning på inalles 6 lotter alltså. Annandagen blev också en vädervinst. Vi körde skoter upp på Norra Degerberget, Erik vid gashandtaget och jag och Sofia i pulkan. Vi inmundigade varm choklad med limp-mackor i gnistrande solsken och körde hem mätta och belåtna. En färd på totalt 24 km.

Tack vare Sofias vistelse hos mig, blev det målade Påskägg, lite försenade men i alla fall väldigt fina. Kolla själv resultatet. Jag minns inte när det senast fanns målade Påskägg på mitt köksbord.

Jag tycker det här med rubriksättning är en av orsakerna till att det blir stopp i mitt skrivflöde. Hur i rackarns slänger jag ihop en passande rubrik, när jag inte vet vad jag kommer att skriva om. För ofta drar inlägget iväg dit jag minst anat, precis som mina tankar. Men egentligen inga problem, jag sätter rubrik efteråt, även om det strider mot mina principer att sist skriva det som ska vara först.

Måndag  och hemma!! Borde befunnit mig i Skeå på Medlefors, men morgondagens Lasarettsbesök med därtill hörande förberedelser, hindrar mig fullständigt från att lämna min trygga boning. Därför sitter jag nu här och bloggar, P4 Västerbotten tillhandahåller blandad musikunderhållning och Trasselknytet ligger och myser på sin kudde. Utetemperaturen är på väg till +läge, vilket känns glädjande. Min bil ser ut som en ishög, det var tydligen nån konstig luftfuktighet när det började snöa i lördags afton. Med +grader så sparar jag en massa timmar med kupévärmare för att bli av med istäcket.

Jag brukar följa med i Svensktoppens värld, åtminstone hålla mig någorlunda uppdaterad. Kan med glädje konstantera att Helen Sjöholm med Du är min man, håller sin ställning med 5:e plats denna helg också. Detta efter 247 veckor, vilket innebär 4 år 39 veckor!!  Helt otroligt med tanke på hur många nya låtar som har konkurerat om uppmärksamhet, särskilt efter varje vårs Svenka uttagning till Melodifestivalen. Ska bli spännande se om Helen klarar även detta års anstormning av nya, mer eller mindre starka melodier från festivalmassan.

Ska nu avslöja vad som var min startrubrik. Jo IDAG kort o gott, så nu gör jag ett avsteg från mina principer och lägger till SVENSKTOPPEN. Inte särskilt spännande men ger mig anledning att härleda till mitt favorituttryck: "Förmågan att idag kunna tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise." Detta tycker jag legaliserar tanken på att jag har rätt att ändra åsikt hur ofta som helst, utifrån all information som rasar ner över mig varje dag från alla håll. För vad ska jag annars med all information till, om jag inte kan infoga den i min värld idag? Se bara vad informationen om rökningens faror gjorde med mig. Jag som i hela mitt röktyngda liv, med näbbar och klor, försvarade rökningen som något som min del av ett fullgott liv. Men någonstans på vägen lyckades jag trots alla rökmoln, tillgodogöra mig någon form av information om vilket vansinne det var. Därför ser jag fram emot 2009, 5:e augusti, 17.30 då jag har varit totalt cigarettbefriad i 12 år. Det medför att jag varit helt rökfri i totalt 25 år av mitt liv. Det medför att jag har 9 år kvar till dess jag har levt utan cigarett lika länge som jag levt med cigaretter. Om nu detta framstår som en helt obgriplig ekvation för dig, så får du komma med en personlig förfrågan till min kommentarsdel.

Denna reflektion, medför att jag härmed lägger till CIGARETT som ytterligare en del i min rubrik.

Ska ge mig på att lägga upp de foton från "Grabbarnas" besök, som jag vid nåt tillfälle utlovat. Håll till godo

fast ändå inte riktigt sant, för visst händer det alltid något. Och när saker händer, så blir liksom inte bloggandet något som jag prioriterer, eller rättare sagt då hinner jag inte. T.ex. denna helg har Sabrina varit hos mig, alltid kul. Och vi hade dessutom tur med vädret. Det blev lite skoterkörning och korvgrillning.

Jag ser fram emot kommande helg, när jag ska vara med Erik i Sundsvall, där ME har regionstämma på Södra Berget. Längtar dit, och på nervägen angör vi Tvistevägen där Trassel ska vara inackorderad. Så här snackar jag om riktig ledighelg.

Du måste bara gå in på sidan  www.drivecenter.se   Där kan du se bilder som de lagt in om Damiens o Davids turer på "Fällforsfältet".

Jag ska själv, vid tillfälle ge dig mer bilder på min blogg. 

Har liksom inte kommit ifatt mig själv efter en helt suverän sportlovsvecka. Jo visst!! Jag har haft sportlov från Medlefors, precis som andra "riktiga" skolbarn. Och tänk vilken tur att detta sammanföll med Damiens och Davids besök. Det är plötsligt bara så tyst här hemma, inget händer, hela huset skriker av tystnad. Jag känner ingen större skrivarlust men jag ska lägga in nåt foto, så du får se nåt av allt vi hann med under dessa intensiva dagar.

Torsdagkväll, och mina 4 underbara gäster har lämnat byggnaden, ja de har lämnat Fällfors as well, för att 2/4 av besökarna flyger fråm Umeå 06.30 i morgon för att så småningom landa i Paris, vidare Glasgow och till London, för att så småningom angöra Orange i Australien där de är bosatta. Talar nu om Damien o David, resterande 2/4 av mina gäster stannar på Tvistevägen i Umeå. Hoppas jag har energi till att redigera lite bilder som du kan få se i min blogg senare. I dag har vi bl.a. gjort ett jättetrevligt nedslag på Skellefteå Drive Center, där det var både halkkörning och Rallykörning på is för mina Australiengrabbar, absolut uppskattat. Och vilket fantastiskt mottagande av de som jobbar med att lotsa de mycket okunniga besökarna mellan koner och i övrigt svårbemästrad bana, för dagen höljd i dimma, vilket inte gjorde saken bättre. Läs gärna på deras hemsida vad du kan aktivera dig med vid anläggningen på gamla flygfältet i Fällfors. http://www.drivecenter.se/ 

efter att ha sett bilden som Johan har länkat till mig. En massa nostalgi-surr i min hjärna just nu. Fotot är minst 50-år gammalt. För jag ser att toaletten ännu inte gjort sitt intrång i vårt boningshus, utan den faciliteten befinner sig längst bort från huset på uthuslängan. Hur jag vet det då, undrar du kanske? Jo, det finns inget litet badrumsfönster vid ytterdörren. Det introducerades samtidigt med badrumsbygget. Det medför att vi inte heller hade rinnande vatten och avlopp inne i huset. Håll med om att det låter som för länge länge sen, rena stenåldern.

Däremot, så kan det väl knappast vara någon AHA-upplevelse för Damien att ligga i Umeå, Tvistevägen, drabbad av magsjuka. Han skulle ju varit här nu, med Pernillas och David. Hoppas verkligen att han mår så pass bra att de kan komma så snart som möjligt i morrn.

Att inte må bra är inte kul, jag vet. Jag har varit sjuk, riktigt ordentligt men nu är det väl över för denna gång, hoppas jag.

När jag skulle gå ut med Trassel på vår gemensamma kvällspromenad (kort sådan), visade termometern vid dörren 40,2 graders skillnad. Absolut inte kallast, vill absolut hoppas att kalltrenden har vänt, absolut inte en dag för tidigt.

i Stan, och här sitter jag i Fällfors. Jag fösöker skylla på influensan som har hållit mig i ett järngrepp de sista 14 dagarn, att jag inte är nere i Stan och ser på genrepet inför kvällens delfinal i Skellefteå Kraft Arena. Det lär bli länge innan vi får detta arrangemang till Stan igen, eftersom det är andra ggn. nu. Första gången det var delfinal här, vann Stenmarck först här, sen hela Svenska Melodifestivalen med sin "Las Vegas", för visst var det så den hette?? Nää, usch vad jag grämer mig över min oföretagsamhet, som hindrat mig från att befinna mig på plats där det händer, när det händer. Kan liksom inte skylla på nån annan heller, jag har mina egna beslut i mina egna händer, vilket givetvis inte gör mig mindre småförb.-d. Nog om detta.

För övrigt har jag inget annat att berätta för dig för tillfället. Återkommer när skrivarlusten har återvänt

Sitter vid mitt köksfönster och tittar ut på den bländvita, solbelysta snön och ser fåglar landa och lämna träden inne i skogen lämnande ett lätt snömoln av nedrasande snö efter sig. Kan inte undvika tänka på de fåglar som kanske just nu plockas rena från fjädrar och dun. Undrar också hur eländig tillvaron måste vara för den människa som utför detta jobb för att överleva. För jag vill inte tro att någon människa kan vara så grym mot ett försvarslöst djur av egen fri vilja. Motivet måste vara så starkt att hon kan bortse från handlingen?? Kan samtidigt inte låta bli undra över hur JYSK har lyckats försvinna totalt i debatten som blossat upp. IKEA, Åhlens och många andra har blivit utpekade. Men JYSK, som mig veterligen är stora på just sängkläder har jag inte hört omnämnas. Underligt!!

För övrigt, så börjar livet kännas Hawaii igen, viruset har flytt sin kos för gott  (hoppas jag). Jag ser fram emot Medleforsvistelse i morgon. Och tänk!! Jag ska på affärn också!! Har inte besökt minsta lilla Konsum på 10 dagar. Skulle det komma hit en dietist för att inspektera mitt kylskåp och skafferi i näringsvärdeinnehåll, så torde denna expert få en lindrig chock och undra hur jag ätit under denna period, tallriksmodellen har jag inte ens kunnat stava till. Men observera, det har varit dagar jag inte kunnat äta just något, ej heller haft såna behov, eftersom förbrukningsnivån har legat extremt lågt. Men jag kan ge ett tips. Har du bara hemma potatis, lök, smör och andra "vanliga" basvaror och kycklingfileér i frysen, så klarar du dig länge. Jag har stekt väkryddade kycklingfileér och använt som pålägg, helt perfekt att skiva tunt och lägga på mackan, liksom att äta varma till potatisen.

Se här, hur frisk jag blivit! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men nu har jag inte tid. Många sysslor ligger och skriker efter mitt engagemang, och det känns ganska kul att ta itu med det som normalt är ganska okul.

är det, som jag hoppas håller på att fly min tillfälligt bräckliga lekamen. Helt otroligt hur fort det har gått att jag börjat känna mig som ett riktigt fysiskt vrak, sen jag inte varit aktiv på några dagar, ja då bortsett från ögonrörelserna vid allt TV:tittande. Kände mig inte alls tillräckligt alert för att delta på Medlefors i dag heller, men onsdag borde allt vara som tidigare, nästan. Lägger till ett "nästan", med erfarenhet av att från ena dagen till den andra är aldrig någonsin någonting sig riktigt likt, alltid händer nåt som medför förändring.

stämning??   Nej inte alls. Sitter här alldeles ensam, sjuk, eländig och drömmer mig tillbaka till 2008-års första melodifestivalomgång. Då, då var det annars. Då satt jag med Pernillas och deras kompisar på vandrarhemmet utanför Strömsund och lyssnade på bl.a. Krister Sjögren och Velvet, för övrigt de enda artister jag minns från den uttagningen. Då var det kanonfint väder, då var det VM i Skidskytte i Östersund. Då var det roligt, aldeles otroligt roligt.

Hoppas du tycker väldigt synd om mig nu. Ja då så, då ska jag sluta beklaga mig. Jag har ju Trassel som tålmodigt håller mig sällskap i rumssoffan. Han ligger så lugnt ihopkrypen vid min sida, jag kan nästan inbilla mig att han tycker lite synd om mig, ja som du vet har jag ju lite livlig fantasi. Nu ser jag bara fram emot en bättre morgondag. Jag längtar till och med efter snöskottningen, har inte orkat ta undan det som kommit i natt och idag på förmiddan. Nää, nu slutar jag. Ser att jag inte fårtill mitt skriveri i kväll.

det blev inget Medleforsbesök för min del idag. Jag höll mig till en strikt Alvedondiet med början redan tidig morgon.Men se nu 16.20, håller jag på att känna mig så nära frisk som möjligt är. Kunde ha satsat stora slantar på att jag inte skulle tillfriskna från förkylningen inom ett halvår sisådär. Kände mig riktigt manligt förkyld, du vet klyschan om hur eländiga karlarna blir när de drabbas av förkylning. Men nog om detta.

Jag har genomlevat ytterligare en födelsedag, och då fick jag foton från USA föreställande mina barnbarn. Så nu har jag kompletterat fotohyllan över kökssoffan med ett foto på Lily, så nu har jag Fredriks alla barna att kasta ett öga på och längta efter så fort jag är i köket. Men det måste jag ju säga att jag längtar efter dem ändå varje dag, med eller utan fotorepresentation på väggen.

att vara förkyld alltså. Trodde i min enfald, att jag skulle klara mig helskinnad från vinterns vedermödor i form av ovälkomna virus. Men nej oh nej!! Det känns som någon sotare har förirrat sig ner i mitt luftrör med sin "viska". Och ynglingar på väg in i vuxenvärlden kan slänga sig i väggen, för mitt röstläge slår deras brakande pubertetsstämmor med otaliga hästlängder.

För övrigt så lyser solen över Byske. Tänker återfå stämbanden i normalläge, så jag kan medverka på Medlefors i morgon.

Kan min förkylning bero på bilturen genom Flötuträsk i lördags? Nej knappast. Men jag blev givetvis djupt bedrövad, när inte Sara var hemma med sin lille Arvid. Han och Sara Sirwiö och hennes familj, var anledningen till att jag ville se denna by, som för övrigt var befolkad med ytterligare tre hushåll. Men å andra sidan, det kanske var lika så bra att de var uppe i Jäkkvik, för tänk om jag hade smittat lill-grabben med mina virus, som jag är övertygad om att Erik glad i hågen förärade mig under helgen. Den enda skillnaden var att de rackarna invaderade honom med hosta. 

Detta datum, men innevarande namnsdag som tillika innehas av mitt barnbarn Abraham Carl, påstods förebåda vädret för 7 veckor framåt. Detta enligt min pappa som förmodligen grundade sitt uttalande från "Bondepraktikan". Idag säga de gamle att sånt inte stämmer längre. Men jag hoppas innerligt att de gamle har fel, för idag har det varit utomordentligt bra vinterväder, speciellt temperaturen som legat på nån -grad.


Hoppas bara att inte barnen blev alltför besvikan på paketinnehållet. Det är inget ovanligt att ju längre man får vänta på något, desto mer är förväntningarna uppskruvade, och ju hörge förväntan desto större besvikelse.  Nu är det bara att börja ladda paket inför årets jul, kanske.  

Jag har ju som ingen tid att tillbringa framför datorn i dessa kunskapsinhämtningstider. Men det känns alldeles jättetrevligt att vara med. Vill genom detta korta inlägg bara låta dig veta att jag har det så bra som bara möjligt är, i vintertider.

Dessutom har det berömda USA-paketet anlänt till sina rätta mottagare. Bildbevis på detta kommer senare i veckan, enär jag mottagit ett bildbevis på detta via mail, från Emma.